Idag var jag och pappa på promenad till centrum med Minja.På en kort slänga var det två personer som noterade vår lilla hund;

en kille med en annan hund som ville hälsa. Minja gick självmant fram och luktade på frambenen/bröstkorgen, men när hon kom till ansiktet blev hon osäker och naffsade i luften för att märka sin osäkerhet. Då vet vi att vi ska be personen sätta hunden med ryggen mot oss så att Minja har en chans att hälsa på sitt lilla vis... Sedan kom det en "tant" och blev helt entusiastisk över att se en naken kines. Lite för entusiastisk, tyckte pappa...

På hemvägen , de sista kanske trehundra meterna släppte vi lös henne. Först var vi i en liten skogsdunge, som hon glatt skuttade på längst stigen. När hon kom en bit bort stannade hon till och kollade bak på oss, och då och då sprang hon även tillbaka för att möta upp oss. SÅ duktig!! :) Även på väg till porten gick hon superfint!!

Åh, jag blir så glad!