Ja, här kommer nog den vackraste varianten av min favorithund, Newfoundland Landseer! (Skillnaden är att denna dog har är vit delvis svart).

Jag kan nog säga hur förälskad jag är i denna ras;

I vintras var jag på långträning och skadade mitt knä rätt rejält (Jag fick gå med kryckor i ca 1 vecka, och efter det någon vecka till med smärta), och dagen efter olyckan var det Hundmässasom hölls av SKK. Mitt största mål där var att se på Newfoundlandshundarna.

Jag gick upp halv sex på morgonen för att möta pappa tidigt i t-centralen där vi bytte till pendeltåg.

När vi kom dit ville jag gå raka vägen till Newfoundlandshundarna, men de var inte i sitt bås för tillfället, så jag drog med mig pappa för att kolla på de Irländska varghundarna (ja, jag ääälskar STOOOOORA hundar!!!!!!)

Sedan ville pappa gå och kolla på standard-pudlarna och på engelska stafforshires (anledningen till att pappa ville kolla på pudlarna var för att vi var intresserade i dessa, och då ett alternativ till köp). Jag hade svårt att klappa alla hundarna med tanke på att jag gick runt med klumpiga kryckor, och väl vid de engelska staffarna var jag tvungen att sätta mig ner om jag ville klappa dem. Men med mitt onda knä gick det verkligen inte.

Vi gick sedan iväg för att kolla på ras-uppvisningen, då jag äntligen skulle få se rasen jag kom dit för! Gud, de var så vackra! :D

När föreställningen var över gick de iväg till sitt bås, så jag drog med mig pappa åt det hållet njuffe-båsen var. Där såg jag vovvisana!!Jag blev så glad av att äntligen få se en så nära mig då jag kan uppskatta storleken lite mer. Jag frågade om jag fick klappa en Landseer, och ägaren sa jag. Men självklart skulle den voven ligga ner, men min vilja att kela med den fick mig att fullständigt skita i smärtan.

Det första jag lade märke till var att de hade så len och tunn päls på skallen, som sedan visade sig vara samma i princip på hela kroppen. Pappa fick sig själv en liten chock, då han kopplar alla stora, långhåriga hundar till blöt-hund-lukt. Han och jag pratade med ägaren - jag frågade om de funkade bra i lägenheter som jag då har hört talas om. Svaret var ju då ja, att de inte behövde så mycket plats inomhus. Pappa frågade hur det var att ta med hunden till jobbet och hur allergiker funkade med dem. Svaret var då;

Jag har med mig hunden till jobbet där vi har ett x antal personer som är allergiska mot pälsdjur, men de märker inte av alergin när hunden kommer. De kan även mata hunden osv, utan att reagera.

 

 

 

 

Detta är en valp, alltså inte fullt vuxen.. (: