Har precis kollat på en film, The Hills have eyes. Visst, jäkligt spännande, satt och var spänd hela tiden. Men jag har så konstiga "tycka till" om filmer. I många filmer ska det vara med hundar, och som ni vet så älskar jag dessa fyrbenta varelser. Men i säkert 90% av filmerna dör hundarna, men småbarnen klarar sig typ alltid. Kan det inte vara en liten vändning så jag blir glad?;

Hundarna överlever och barnen dör. And so they lived on happily ever after... ;)

Nu får ni inte tycka att jag är störd och hatar barn, för jag älskar verkligen barn! Men att det alltid ska vara samma visa?!

Well, well....

 

Såg en krypande fästing på Minja nu under filmtittandet. Mysigt att veta att man ska dela säng med denna insektsåtdragande varelse.. Får ha konstant fästingkoll på en själv dåra. Mysigt, jag som älskar fästingar! Vad har de för nytta egentligen? De för bara död med sig - död, sjukdommar och fobier. Jag menar, det är ju inte så att de har ett syfte? Inga vill ha dem, inte ens fåglarna! Haha, så kul jag e..

 

Ska nu ut på en prommenix med vovvisen, sedan ska jag nog smsa lite och slökolla på film i sängen. Imorgon blir det till att tvätta lortfian.. Efter alla våra små utflykter till skogen, såklart efter ett regnväder.

 

Hoppas er kväll blir bra och ni får sova gott! Jag kommer nog drömma mardrömmar om fästingar som bor mitt ute i öknen tillsammans med andra människo- och hundätande, missbildade efter atombomber-fästingar. Trevlig kombo med skräckisen och dagens trauma.. ;)