FrejaWho

Hej alla!

Sitter nu i sängen och lyssnar på musik, nuläget Van Diemens Land med favvisarna U2. Kommer ihåg när jag såg denna låt "uppträda" eller rättare sagt "spela in" på deras RATTLE AND HUM film (infilmad dokumentär om deras turné med sitt album Rattle and hum.) Jag började nästan gråta, så gissa min reaktion om jag hade fått se dem live...? ;)

Idag har Minja varit med pappa på jobbet, så jag sov fram till halv ett. Kollade lite på tv tills jag två - tre timmar senare skulle iväg mot Sickla för att möta upp pappa och voven som skulle ta en dokumenterad avmaskningstablett inför Finlandsresan.

Sedan kom vi hem och gick ut. Salsa stod och pep efter Minja från sin balkong, så hennes ägare gick ut och fick då syn på oss. Det slutade i att hon kom ut och att vovarna fick springa av sig lite. Självklart hade jag inte med mig kameran...... Så bilderna blev åt h**vete om man får säga det själv. Kamerabilder + dessa racervovar är ingen vidare kombination.

Men jag ska bjuda på alla bilder jag tog, så ska ni får se varför jag verkligen behöver en bra kamera och varför det är så lite bilder här på bloggen just nu.. :)

 

 V

 

I början, när vi skaffade Nicke, så var jag inte intressead av utställning (antagligen pga att han inte får ställas ut pga bettfel, för stor, fel knyck på svans etc....). Men nu när man har skaffat en ny liten krabat som faktiskt är medicinskt frist och får ställas ut känner man lite sug, bara för att testa! Så har man verkligen fått så många komplimanger från folk om hur vacker hon är och om vi ställer ut henne, så självklart blir man lite lockad...

Sedan på våran visit hos Bonniveras kennel så sa de att hon antagligen skulle klara sig rätt bra i utställningen med sina fina proportioner!

Så jag har pratat lite med pappa, och han sa att det skulle ju vara spännande att testa på och kanske komma hem med en rosett... :3 Sedan får man väll se om man vill fortsätta bara för skoj skull eller om man känner att "fufan, detta var helt åt helvete tråkigt...". Men det tror jag inte..! ;)

 

Tyvärr inga bilder på NYKLIPPTA Minja idag, men imorgon blir det förhoppningsvis bilder!

Hejsan alla!

Idag har jag sovit av mig min lilla sjuka. Vaknade runt halv tolv - tolv och sov även mellan 14 och 16. Så nu är jag rätt utvilad och känner mig piggare! (Var sjuk igår, men idag mår magen mycket bättre..)

 

Jag och pappa kom precis hem från en långpromenad bestående av spring, bus, godis osv. :) Vi gick en ca 15 minuters promenad till en äng, där vi släppte hennes lös så att hon fick leka med oss;

vi satt på ganska stora avstånd, så kallade vi på henne och gav henne godis. Efter ett tag sprang vi runt och busade med henne vilket slutade i att Minja sprang i stora cirklar på ängen. Jag har nog aldrig fått mig ett sådant gott skratt!

 

Här kommer lite bilder från kvällens aktivitet, och även en film!:) Bilderna är tagna med min mobilkamera, så förvänta er ingen kvalité med denna speedade hund, haha!

 

 

Idag var jag och pappa på promenad till centrum med Minja.På en kort slänga var det två personer som noterade vår lilla hund;

en kille med en annan hund som ville hälsa. Minja gick självmant fram och luktade på frambenen/bröstkorgen, men när hon kom till ansiktet blev hon osäker och naffsade i luften för att märka sin osäkerhet. Då vet vi att vi ska be personen sätta hunden med ryggen mot oss så att Minja har en chans att hälsa på sitt lilla vis... Sedan kom det en "tant" och blev helt entusiastisk över att se en naken kines. Lite för entusiastisk, tyckte pappa...

På hemvägen , de sista kanske trehundra meterna släppte vi lös henne. Först var vi i en liten skogsdunge, som hon glatt skuttade på längst stigen. När hon kom en bit bort stannade hon till och kollade bak på oss, och då och då sprang hon även tillbaka för att möta upp oss. SÅ duktig!! :) Även på väg till porten gick hon superfint!!

Åh, jag blir så glad!

 

Idag var det första gången med oss som hon lekte med en annan hund utanför sin egen "kull", eller gamla hem. Det var riktigt kul att skåda, och antagligen riktigt kul för Minja att äntligen få leka!!

Var ju tvungen att filma undret.. :)

  

Idag var jag och Minja och hälsade på pappa på hans jobb. Då blev det såklart lite bus!

 

Ville bara ägna ett stort grattis till min lilla skrutt som idag blev hela 6 månader! Ett halvår till och sedan blir det agilitykurser! Blir nog bra med tanke på att hon håller så bra kontakt med mig/pappa/föraren... :)

 

 

 

Jaa!! Lyckades äntligen få Minja på film när hon jagar sin svans!

 

 

Har precis tömt min mobil på bilder... - igen.

Hittade några urhärliga bilder på Minja, dock redigerade på INSTAGRAM, men jag antar att det bara lägger till en liten touch i bilden..! ;)

 

Jag har nog listat ut mitt dilemma.

Jag kommer först skaffa en Coton de Tuléar, den är använd som sällskapshund och inom agility och lydnad. Lär vara lätt att lära, fäller inte hår, är vänliga mot folk och andra djur.. PRECIS vad jag söker :D

SEDAN, när jag har råd, tid och plats (vill helst ha en sådan stor hund i ett hus, även fast den inte kräver det) ska jag skaffa en Newfoundlands landseer hund!

Liten hund och stor hund, urhärlig kombo! :D

 

 

 

 

 

 

Ja, här kommer nog den vackraste varianten av min favorithund, Newfoundland Landseer! (Skillnaden är att denna dog har är vit delvis svart).

Jag kan nog säga hur förälskad jag är i denna ras;

I vintras var jag på långträning och skadade mitt knä rätt rejält (Jag fick gå med kryckor i ca 1 vecka, och efter det någon vecka till med smärta), och dagen efter olyckan var det Hundmässasom hölls av SKK. Mitt största mål där var att se på Newfoundlandshundarna.

Jag gick upp halv sex på morgonen för att möta pappa tidigt i t-centralen där vi bytte till pendeltåg.

När vi kom dit ville jag gå raka vägen till Newfoundlandshundarna, men de var inte i sitt bås för tillfället, så jag drog med mig pappa för att kolla på de Irländska varghundarna (ja, jag ääälskar STOOOOORA hundar!!!!!!)

Sedan ville pappa gå och kolla på standard-pudlarna och på engelska stafforshires (anledningen till att pappa ville kolla på pudlarna var för att vi var intresserade i dessa, och då ett alternativ till köp). Jag hade svårt att klappa alla hundarna med tanke på att jag gick runt med klumpiga kryckor, och väl vid de engelska staffarna var jag tvungen att sätta mig ner om jag ville klappa dem. Men med mitt onda knä gick det verkligen inte.

Vi gick sedan iväg för att kolla på ras-uppvisningen, då jag äntligen skulle få se rasen jag kom dit för! Gud, de var så vackra! :D

När föreställningen var över gick de iväg till sitt bås, så jag drog med mig pappa åt det hållet njuffe-båsen var. Där såg jag vovvisana!!Jag blev så glad av att äntligen få se en så nära mig då jag kan uppskatta storleken lite mer. Jag frågade om jag fick klappa en Landseer, och ägaren sa jag. Men självklart skulle den voven ligga ner, men min vilja att kela med den fick mig att fullständigt skita i smärtan.

Det första jag lade märke till var att de hade så len och tunn päls på skallen, som sedan visade sig vara samma i princip på hela kroppen. Pappa fick sig själv en liten chock, då han kopplar alla stora, långhåriga hundar till blöt-hund-lukt. Han och jag pratade med ägaren - jag frågade om de funkade bra i lägenheter som jag då har hört talas om. Svaret var ju då ja, att de inte behövde så mycket plats inomhus. Pappa frågade hur det var att ta med hunden till jobbet och hur allergiker funkade med dem. Svaret var då;

Jag har med mig hunden till jobbet där vi har ett x antal personer som är allergiska mot pälsdjur, men de märker inte av alergin när hunden kommer. De kan även mata hunden osv, utan att reagera.

 

 

 

 

Detta är en valp, alltså inte fullt vuxen.. (: 

Ja ni! Här kommer hundtokiga sidan av mig fram igen.

Jag, som ni antagligen vet, söker en hund till när jag flyttar hemifrån. Jag lever/vill leva aktivt (cykla med hunden, jogga, träna sporter så som agility, lydnad, sök och andra bruksgrenar) när jag flyttar hemifrån och vill helst inte skaffa en liten hund. Men med mina "behov" kan jag inte skaffa en stor hund (föreställ er en newfoundlandshund hålla på med agility.. ;p) så en medelhund skulle nog sitta fint.

Jag söker då en hund som är arbetsvillig, vacker, snäll. ...

Jag hade ju också att jag inte ville att den skulle fälla pga allt hår inomhus.Har läst på forum att de fäller riktigt mycket i perioder, precis som schäfrar vilket inte är så konstigt då de i grunden är schäfrar... typ.. Så det gillas inte. Antar att man får borsta hunden utomhus hela tiden då så att underullen hamnar ute istället för att allt hamnar inne.

 

 

 

Tänkte ge er liten översikt av hunden, från SKK:s hemsida, lite bilder och ett videoklipp.

 

Historik

    Vit herdehunds historia är den tyska schäferns historia fram till 1933, då den vita färgen förbjöds i Tyskland. Efter förbudet försvann de i stort sett från Europa, utom i England, men aveln fortsatte bland annat i USA och Kanada. De första vita herdehundarna importerades till Schweiz i början av 70-talet, men de blev inte erkända internationellt förrän 2003. I Sverige erkändes rasen av Svenska Kennelklubben (SKK) år 2000. Svenska Schäferhundklubben motsatte sig namnet vit schäfer vilket löstes genom en direktöversättning av Weisser Schäferhunde: Vit herdehund.

 

    Användningsområde

    Ibland annat Frankrike används rasen till det den är ämnad för i grunden, det vill säga vallning. Rasen används i hundsporterna lydnad, bruksarbete, viltspår, agility, med mera. Det finns även individer som arbetar som assistans-, service- och ledarhundar.

 

    Hälsa

    Det är generellt en frisk och sund ras. Den blev godkänd som ras år 2000 och i dagsläget finns ingen statistik över allvarliga ärftliga sjukdomar. Höftledsdysplasi (HD) och armbågsdysplasi (ED) förekommer.

 

    Egenskaper / Mentalitet

    Vit herdehund är en uppmärksam, vaksam, vänlig och lättlärd hund. Rasen ska kännetecknas av ett öppet sinnelag, den ska vara orädd och ha ett gott självförtroende. Vit herdehund är en mycket social hund som hyser stor tillgivenhet till sin ägare och den önskar ingenting högre än att vara accepterad som en i familjen. Den kan ha ett naturligt ointresse inför främlingar men får inte vara skygg eller ängslig. Nervositet eller aggressivitet får inte heller finnas. I arbete är den mycket villig och positiv till uppgiften.

 

    Storlek och utseende

    Det är en kraftig, välmusklad, medelstor hund. Mankhöjd för hanar är 60–66 cm och för tikar 55–61 cm. Vikt för hanar är ca 30–40 kg och tikar ca 25–35 kg. Den är rektangulärt byggd och har en medelgrov benstomme. Kroppen ska ge ett elegant intryck med harmoniska linjer. Pälsen är kort eller lång, med underull. Färgen är vit.

 

    Pälsvård

    Rasen kräver normal pälsvård. Den långhåriga varianten behöver borstas igenom ca 1 gång per vecka för att undvika tovor, främst bakom öronen. Fällning av pälsen sker ca 2 gånger per år och är då väldigt riklig. Under dessa perioder behöver hunden borstas dagligen för att undvika en fullständig ”snöstorm” inomhus av alla vita hårstrån.

 

    Övrigt

    Efter att vit herdehund i stort sett försvunnit från Europa minskade det moderna samhällets behov av herdehundar och målet med aveln av den tyska schäfern förändrades från herdehund till en allsidig tjänstehund. Därmed behövdes egenskaper såsom mod, kamplust och hårdhet. Vit herdehund utvecklades istället i USA och Kanada och när de på 70-talet återkom till Europa, visade det sig att de utvecklats annorlunda jämfört med den tyska schäfern. I dag står den vita herdehunden närmare sitt ursprung som vall- och herdehund jämfört med den moderna schäfern

 

Men eftersom jag aldrig har träffat en sådan här hund personligen, skulle jag gärna träffa några och umgås med dem, dels för att se hur de uppför sig, hur mycket de fäller borttänkt från fällningsperioderna och hur jag reagerar hälsovis på hunden. (Jag har tidigare haft allergi, men detta har försvunnit för hundar iprincip helt. Men man kan aldrig veta, så jag vill gärna testa innan jag köper en hund som inte är allergivänlig).

 

Korthårig

 

Långhårig

 

      En gullig video jag hittade på youtube (:

 

 Lite agility :)

 

Så fina är de!!

Jag känner att det har varit avsevärt mycket bilder på just Minja i denna blogg. Men Nicke har inte varit här så jag kan ju omöjligt ha tagit kort på honom, och har inte haft något att skriva om honom då jag inte har varit med honom sedan jag gjorde bloggen.

 

Ja, här kommer mitt lilla "dilema"... Jag vet att det inte är aktivt, men jag försöker lista ut vad jag vill ha för hund när jag flyttar hemifrån.

Jag har flera olika raser som jag skulle kunna tänka mig att ha (de kommer i en lista med negativa och positiva saker och även bilder).

 

 

 

 

 De har mycket päls som kräver mycket arbete, speciellt då dessa hundar gärna arbetar i vatten eftersom  de är vattenhundar (sådanna som simmar och har ett syfte vad gäller vatten). Men det är något jag kan ta mig igenom med tanke på att jag älskar rasen! De är också lite för stora för agility, men det går alltid att göra en annan aktivitet med dem.! Sedan kommer man til allt detta dräggel.. När de dricker vatten lär vattnet och drägglet flyga upp i taket! Det är nog det verkliga minuset med rasen.

 

 

Den är intelligent, fäller inte, kan användas till agility, lydnad, freestyle osv. Även lätt att ta med överallt med tanke på att den är så liten. Inte så många rasbundna sjukdomar och lever länge!

 

 

 

Den är stor, mjuk, härlig, arbetande hund, intelligent, snäll (med socialisering som med alla raser..) och såklart superfin!!!

 

Den fäller (vilket jag kan stå ut med), men den största anledningen till att jag inte kan tänka mig ha den är för att den har riktigt många ärftliga sjukdomar..

 

Denna hund har varit min favorit sedan jag var liten och kollade på Saltkråkan.

 

Den är oerhört snäll, vacker, uppseendeväckande, mysig, energisk  inte så många rasbundna sjukdomar och stor!

 

Den kan inte hålla på med agility, men kan såklart användas i andra grenar! Men det mest negativa är att denna ras börjar bli sönderavlad. Jag ser att fler och fler st bernardshundar har ett mer intryckt ansikte och hängigre käkar. De börjar tappa sin vackra karaktär, enligt mig. Sedan dräglar de lite för mycket.

 

 

de är stora, vackra, snälla och energiska.

 

 

 

 

Den fäller, och sägs även ha lite vaktinstinkt i sig, men inget urpräglat. Vaktinstinkten kan ha både sitt plus och minus, som ni säkert förstår! Fällningen (denna ras fäller nog mest av alla hundar) kan också handskas;

man tar ut hunden utomhus och kammar den ca två gånger per dag så lär man hålla den mesta pälsen utanför hemmet.

 

 

de är snälla, kärleksfulla, stora, helt underbara..! Allt för vackra, är dem!

 

 

 

 

otroligt vackra, snälla, härliga sällskapshundar. Vet tyvärr inte så mycket mer om denna ras, men jag tycker att denna ras är otroligt vacker!

 

Den har jaktinstinkt, men det är i Sverige olagligt att jaga med denna ras. Även denna ras kan vara en hård nöt att knäcka om man vill vara aktiv i t.ex. freestyle och agility.

 

 

 

 

Den har stark jaktinstink och jagar med blicken, vilket betyder att den följer bytet tills hunden inte längre ser föremålet. Detta kan då bli svårt då detta är världens snabbaste hundras. Pälsen är även mycket kort, vilket betyder att den lätt fryser, pälsen fastnar överallt och har en tendens att stickas. Även såsom Grand Danois, kan den få "bloat", att magen vrider sig om den har mat i magen.

 

 

 

Den är vacker, extremt arbetsvillig och intelligent, kärleksfull till flocken, mellanstorlek - alltså lätt att ta med överallt. Jag tänkte på en Border Collie, men jag känner att de är lite för extrema.... Då hittade jag denna ras! De säger att det är som en "less tense" border collie vilket jag gillar!

 

av det jag har läst runt lite, både på SKK:s raslista och på forums så har denna hund en tendens för att vara lite skrajsen av sig.

Den har en stark vall- och vaktinstinkt vilket är lite si och så med.. Den kan börja valla bilar, fåglar, katter, andra hundar och även barn om den är lös och inte får utlopp för sin vallningsenergi. Jag känner inte heller rasen så bra då jag inte har träffat några Aussies, och har då svårt att veta o denna ras är något för mig.

 

 

 

 

 

 

 

 

Här är lilla Minja i skogen, som utlåvat!

 

 

 

           

Hej igen!

Kom precis hem från lite hundtillbehörs-shopping. Vi gjorde som enligt planen;

vi åkte först till Sickla och sedan Bromma Zoo och inga olyckor hände i bilen! Det är knappt något drägel alls längre, och hon slappnar verkligen av nu. Inga skakningar/darrningar alls, bara djupa andetag. Duktig flicka, hon :)

I Sickla bytte vi ut hennes kläder till en storlek större. I Bromma blev det väll mer av shopping;

Schampoo, nytt godis, ny mat och transportbur (av något slag). Men den var då lite stor så pappa ska snart åka tillbaks för att byta till en mindre storlek. Man ska ju kunna gå och bära på transportburen i de trånga gångarna på finlandsbåten och få plats i de små hytterna.

 

När vi kom hem började Minja även klia sig mycket runt munnen ett tag, och helt plötsligt föll det ut en liten tand!

 

 

 

 

En annan ras som jag bara älskar är den Irländska varghunden. De är så stora och grassiösa, helt enkelt vackra att skåda.

Hittade ett videoklipp på en Irre som antagligen förklarar en del över hur rasen är... ;)

 

                                     

En ras som gör mig knäsvag, en hund jag drömer om att en dag få äga. Jag vet att det antagligen inte kommer bli så, men drömmar får en att längta och hoppas...

 

Newfoundlandshunden kommer från Newfoundland (wow.. ;p) och var menade för att följa med ut på havet/vattnet och fånga in fiskenät och även hoppa i efter fisk om de ramlade av kroken. De har även används som livräddare. Anledningen till att de kan utföra dessa aktiviteter är deras starka, muskulösa kropp, simhud mellan tårna och ett extraordinärt sätt att simma på - vevande, starka tag.

Newfoundlandshunden har även fått ett välförtjänat rykte om att vara Nannies. Anledningen kanske då är självklar;

de har ett underbart temperament och är otroligt tåliga och trogna sina ägare. De kan dock vara lite vaktiga över te.x. barnen på grund av deras band mellan dem.

Hunden har en hel del päls, så om du skaffar en sådan här vovsing måste du inte ha något emot pälsvård. De byter oftast sin päls två gånger om året, så de tiderna kan då kräva daglig dammsugning och även ordentlig daglig genomborstning. Men älskar man njuffarna så mycket som jag gör lär man tycka att det är mödan värt!

Mankhöjden på hanar brukar vara upp mot 71 cm och för tikar 66 cm. Med deras höjd och stora massa brukar hanarna väga runt 68 kg (mer än mig!!! o.o) och tikarna 54 kg.

De är hyfsat friska för att vara en sådan stor ras - de enda sjukdomarna som är "typiskt newfoundlands" är Höftledsdysplasi (HD) och armbågsledsdysplasi (ED).

De kommer i tre färgkombinationer;

Svart, brun och svart&vit (landseer). Vita tecken på de svarta och bruna är inte ovanligt.

 

De dräglar också rätt mycket, men det får man leva med! Hundarna ska vara massiva och dräggliga, annars är det ingen riktig vovve.

 

 

 

 

Sitter nu i soffan med Minja slöandes på mitt knä.

När jag åt Turkisk Peber och bet lite i en kollade Minja upp mig och tiltade med huvudet. Jag kände att jag bara var tvungen att filma det! Tillkom även småljud som ni kommer märka... ;)

Kollar man på den här reagerar Minja med ännu mer huvudtiltar... ^^ Så söt!